Vår historia
|
Någon gång under 1880-talet kom en ny klang att ackompanjera dånet från bruket i Degerfors. I Karlskoga tidning fanns en kort notis införd i augustinumret 1884 som meddelade ”att en musikkår bildats vid bruket å Degerfors”. En av delägarna i Degerfors Aktiebolag, grosshandlare Fröding som var bosatt i Göteborg skänkte instrument till en mässingsextet. Främst var det musik för bruket som framfördes. Den 12 februari 1900 brann så Bruksskolan ner till grunden och därmed försvann hela kåren arkiv och notmaterial. Musikkårens officiella födelse är därför år 1900. I en artikel från Degerfors tidning 1937 berättar en av de första musikerna faktor Carl Sandmark om tiden före år 1900. Den förste instruktören i ”den ädla konsten att blåsa i horn” var brukets lärare L. J. Edvall. – Det var en levnadsglad, mycket begåvad och uppslagsrik norrlänning, som även spelade bashorn i kåren berättar Carl Sandmark. Då Edvall lämnade orten 1888 så engagerade brukets ledning yrkesmusiker för att leda kåren. Bland andra musikfanjunkare Stridsberg och musiksergeant Kumlin. Det berättas att musikanterna fick sitta i en tät ring kring ledaren och den som spelade det minsta fel fick genast en spark på benet. Under början av 1890-talet kom cigarrfabrikören G. V. Nykvist från Kristinehamn att leda kåren. Efter honom kom Gustav Sandmark och Filip Nyman att vara ledare för kåren. Strax före sekelskiftet kom musikfanjunkare Nils Gustav Asker till Degerfors musikkår. Musikanterna fick nu ”en mycket grundlig och god skolning med regelbundna och långa övningar”. Redan 1859 började Asker sin musikaliska bana vid Wermlands regementes musikkår som volontär endast 10 år gammal. Musikdirektör Asker avled 1902. I kårens notarkiv finns ca 200 arrangemang bevarade som är handskrivna av Asker.
Varje lördagskväll framförde kåren musik vid dansbanan i Kvarnhagen och på söndagarna var det ofta promenadkonserter. Trots många erbjudanden om spelningar på andra orter ville disponenten Odelberg ogärna att Degerforsarna skulle bli utan sin helgmusik. Fram till att Erik Landgren tog över taktpinnen under 1920-talet var det svårt att hitta någon ledare för kåren bland andra var Klingert och Peter Kvist dirigenter. Under första världskriget var verksamheten mer eller mindre vilande. Under den perioden bildades Degerfors Gossorkester som kom att verka under några år fram till det att musikkåren åter startade upp. Med Erik kom familjen Landgren in i kåren. Under många år deltog Eriks son, Karl-Erik Landgren i musikkåren. Karl-Erik har varit både dirigent och ordförande för kåren under många år. Två av Karl-Eriks söner har börjat sin musikaliska bana i kåren, Håkan och Nisse Landgren. Vid en konsert 2004 överräckte metalls fackförening i Degerfors ett stipendie instiftat till familjen Landgrens ära att delas ut till framstående ung musiker aktiv vid musikskolan eller i Degerfors musikkår. 2005 blev Stina Weststrand den första stipendiaten.
Under 1930-talet var det en vacklande verksamhet fram till att Uno Jansson kom med i kåren. I mitten på 40-talet tog Helge Lawin över taktpinnen och ledde kåren under 15 händelserika år. Under Lawins tid bildades även en damklubb som hjälpte kåren ekonomiskt och praktiskt med inköp av uniformer och instrument. Pengarna kom in bl.a. genom försäljning av handarbeten som damerna gjorde under repititionskvällarna.
1961 tog så Tore Matsson över och han efterträddes av Degerforsprofilen Eric Öijen som var dirigent under ett par år. Så i slutet på 60-talet kom Musikdirektör Henning Byberg till Degerfors musikkår. Från det att A9 fick en regementsmusikkår 1944 fram till att den drogs in 1957 var Henning Byberg dess ledare. Kantor Rolf Johansson gjorde en kort inhopp och efterträddes av Arne Andersson, från Karlskoga som var dirigent fram till att Jan Wikegård över som dirigent. Från 1975 fram till 1995 ledde Jan kåren. Efter Wikegård kom Torbjörn Lundkvist och Gunnar Sköld att leda kåren. Sedan 2002 har kåren en kvinnlig dirigent, Barbara Persson som till professionen är träblåspedagog vid Degerfors kommunala musikskola. Under jubiléet 1975 bildades en sextett för att återuppväcka den gamla tidens mässingsklang med esskornett och ventilbasun. Ledare var Sven-Olof Björkenstam.
1970 började en blomstringsperiod för kåren då kommunen detta år startade den kommunala musikskolan. Tidigare hade musikkåren genom studieförbundet ABF haft en egen musikskola i form av studiecirklar. Den kommunala musikskola har tillfört många duktiga musiker till kåren. Vid en konsert i Kristinehamn 1987 kom kapten Harald Larsson och flöjtisten Patrik Rydbäck att diskutera frågan om musik vid kapten Larssons arbetsplats, Bergslagens Artilleriregemente, A9. Diskussionen mynnande ut i ett möte med regementschefen överste Lars Carlsson och dirigenten Jan Wikegård där man beslutade om ett samarbete. Efter en intensiv övningsperiod så skedde det första uppträdandet vid regementets dag den 17 september 1988. Överste Carlsson utnämnde kåren till ”Bergslagens Artilleriregementes musikkår”.
I samband med artilleriets omorganisation 2000 så kom kåren att bli utnämnd till ”Artilleriregementets musikkår” av överste Anders Carell, en funktion som avlutades den 31 september 2005 då regementet förflyttades till Boden. 1990, -91, -92 och -95 bestred kåren högvakt tillsammans med trupp ur Bergslagen Artilleriregemente. Under 2000-talet har kåren genomfört högvakt 2003 och 2004 som Artilleriregementets frivilliga musikkår.
1955 gjordes en resa till Trondheim i Norge där kåren deltog i en musikfestival, Helge Lawin dirigerade kåren och man rönte mycket stor uppskattning. Nästa stora utlandsresa var 1974 då kåren reste till Oedheim i södra Tyskland. En resa som gav mersmak och 1975 kom Blaskappele Oedheim på besök till Degerfors. Det var inledningen på ett långvarigt utbyte som mynnade ut i att Degerfors kommun och Gemeinde Oedheim blev vänorter 1985. 2004 styrdes kosan mot nya mål, musikkåren reste till Ungerns huvudstad Budapest där man deltog i 3: e Internationella blåsmusikfestivalen och gjorde ett flertal bejublade framträdanden. Bl.a. så gjordes en konsert på Donaus strand på uppdrag av Svenska ambassaden vid Ungerns inträde i EU den 1 maj 2004 och för att citera f.d. kårchefen kapten Mats Hahne ”Så blir man en historisk musikkår”.
|
